Jävla svin jävlar!!

Innan man fick barn kunde en känsla av bitterhet och hat infinna sig om en människa blev skadad, retad eller värst av allt dödad. Idag när man står här och är mamma till världens underbaraste lilla varelse kan inga ord beskriva hur det skulle kännas om någon skulle skada min son.

Blir så fruktansvärt illa berörd över det som inträffat lilla Engla, hur i helvete kan det finnas männsikor som vill våra barn illa? Varför är livet så orättvist? Det bara bubblar av frågor.

När jag var liten var jag jätte rädd för att stöta på en ful gubbe när jag gick någonstanns. Minns mest av allt mordet på Helene 10. Vi var exakt lika gammal när hon dödades och jag var livrädd för att det skulle hända mig med. Nu 19 år senare kan jag minnas känslan som om det var igår och värst av allt är jag inte bara rädd att det ska hända mig utan mitt lilla knyte... Hur överlever man en sådan tragedi?

Har alltid drömt om att få en flicka någon gång i mitt liv men nu känns det som jag hellre har söner, visst kan det hända dem också men chansen känns så mycket mindre.

Tänk att man inte längre vagår lämna sitt barn ur sikte en sekund. Inte konstigt att vi männsikor är kontrollerande blir kontrollerande och värst av allt inte vågar lita på någon. Vart är världen på väg?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0